En annan variant av fotboll som spelas idag är strandfotboll. Sporten Strandfotboll spelas precis som namnet antyder på sand och liknar futsal till viss del. Man spelar dock enbart med fyra utespelare och en målvakt. Matcherna spelas även i tre perioder som är tolv minuter långa vardera. De officiella reglerna skrevs år 1992 av organisationen Beach Soccer Worldwide.
När reglerna väl var skrivna lyckades man genom en global reklamkampanj få intresset för sporten att växa lavinartat världen över och år 1993 arrangerades den första professionella turneringen.
Det finns ett antal skillnader mot vanlig fotboll bortsett från underlaget, den mindre planen och de färre spelarna. En regel som de flesta nog inte känner till är regeln om dubbel hemåtpass. En spelare får spela hem bollen till målvakten som får ta upp den i händerna en gång, men om han gör det igen utan att någon i motståndarlaget nuddat den emellanåt tilldöms det andra laget frispark. En strandfotbollsmatch kan heller aldrig sluta oavgjort, utan avgörs alltid om inte på ordinarie tid, så på förlängning eller straffar.
Brasilien har totalt dominerat denna sport och kammat hem inte mindre än 14 VM-guld på de 19 första spelade turneringarna. Denna turnering är numera stöttad av FIFA som därmed är delaktig i både vanlig fotboll, futsal och strandfotboll. Spelet i strandfotbollen är snabbt och i och med att planen är så liten kan ett mål komma när man minst anar det. Teknisk skicklighet är något som sätts på prov då sanden gör bollen lite oberäknelig och svår att hantera. På grund av den sträva och gropiga sanden sker mycket spel med bollen i luften och snygga volleymål och cykelsparkar är därför inte ovanliga.
En annan utmärkande sak med strandfotbollen är att utespelarna ofta inte har helt fasta positioner. Mittfältare och anfallare byter ofta plats för att kunna förvirra motståndarna och öppna upp spelet. En av de som i försvarande läge spelar back brukar även gå upp till en mittfältsposition
när laget anfaller.